Hej,

Jag heter Kristina, jag kommer från Motala men bor nu i Halmstad.

För 8 år sedan träffade jag Michael för första gången. Han var helt underbar, den bästa människan jag någonsin kunnat träffa. Första gången gav ett starkt intryck. Han tog med mig till deras studio för att visa mig vad han gjorde för något. Det var som om någon skulle visa ett barn att det fanns godis i en skål på bänken men man fick inte ta. Han var en människa som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle älska så som jag gör nu.

För tre år sedan efter att vi blivit dom bästa kompisarna man någonsin kan tänka sig blev vi mer än så. Michael och jag har nu haft ett förhållande i tre år, visserligen så var det inte å seriöst i början men efter att det hade gått ett år så satsade vi verkligen på att få det at fungera.

För 1 vecka sedan hände det som inte fick hända, som aldrig skulle hända, någonsin. Micahel var på väg till jobbet, till sitt egna företag, en musikstudio i Los Angeles. Han hade tagit bilen precis som vanligt, som han altid har gjort, efter att ha kommit 1km hemifrån möter han en lastbil. Föraren i lastbilen var berusad eller rent av så full man bara kan bli. Michael har företräde på vägen men lastbilen fortsätter rakt mot Michael och krossar bilden som om man skulle slå ihjäl en fluga.

2 timmar senare ligger Michael på sjukhus med slangar och är totalt nerdrogad av alla mediciner läkarna stoppat i honom. Att sitta här i Sverige när den man älskar ligger krossad på ett sjukhus på andra sidan Atlanten är inget jag önskar för någon. Det är det värsta jag varit med om, att inte kunna göra något åt det som hänt.

5 timmar senare på L.A County General Hospital kl: 15.37pm dog Michael.